Täpp Lars Arnesson  en fåraherde i frack. Mannen som har knätofsar under jeansen.

I det stora bondköket står Täpp Lars och kokar messmör. Han är lång och 36 år. Med snabba rörelser förflyttar han sig mellan grytorna och datorn. Här möts två världar, den gamla dalakulturen och den moderna entreprenörens.

Täpp Lars är fäbodbrukare och skinnskräddare. Han driver Arvselens fäbod på sommaren och syr de underbaraste fårskinnspälsar under vintern. Där emellan arrangerar han fester och kulturupplevelser, skapar teater och film.

Nu står ängsullen vit på alla myrar.

Tänk att den där lilla oansenliga blomman som blommar med svarta blommor redan innan snön har gått bort kan förvandla en stor mörk myr till något vackert romantiskt.

I Arvselen finns det hur mycket ängsull som helst. Förr i världen en nyttig växt som samlades för att fylla kuddar och ge en behaglig nattsömn.

Idag lockar den vår fantasi att väva sagor

Så är vi då äntligen i fäboden. Bäcken porlar igenkännande och fåglarna sjunger oss välkomna. Tre och en halv timme tar det att gå från byn till fäboden. Det var många som var med och gick med djuren i år. Jag har tur som har så många vänner som vill vara med och hjälpa mig med flytten till fäboden.

Efter morgonmjölkningen serverades frukost och vi drog åstad till sommarens nöje. Vi gick med tre vuxna kor, tre getter och fem killingar.

Det är fantastiskt att se hur djuren känner igen vägen och längtar. Och hur de redan första kvällen ställer sig i samma bås som de stod i när vi flyttade från fäboden för över åtta månader sedan.

Den obarmhärtiga klockan ringer kvart över fem och kastar mitt sovande medvetande rakt in i verkligheten. En verklighet som består av att stiga upp och göra eld i den öppna spisen och glida i ladugårdskläderna för att ta itu med dagens sysslor på fäboden. Det ska göras eld under vattengrytan, djuren ska matas, det ska mockas och sedan ska det mjölkas.

Det är rogivande att sitta på mjölkpallen och höra mjölken strila ner i hinken, en liten meditation på morgonkvisten.

Kalvarna ska ha mjölka och getterna ska också mjölkas innan de släpps på bete i skogen.

Så kommer separationsångesten, ja det måste väl vara så det heter när man sitter och drar separatorn, den mekaniska apparaten som separerar mjölken och grädden åt.

Så blir dags för frukost ute på vallen och det finns tid att njuta av allt som rör sig, låter och doftar. Varje tid på sommaren har sin egen doft, blåbärsblommorna doftar sött men inte lika sött som när ljungen blommar.